Änglahångel

Vad kommer du speciellt ihåg från pjäsen? Någon av karaktärerna, någon scen? Skriv ner dina intryck och åsikter under kommentar nedan! Vilket betyg ger du pjäsen? 1-5


http://playteaterkonst.se/trailer/

Tematiken i Änglahångel
Den elfte september 2001 förvred några män världens näst största religion till en hämndens ideologi. På direktsänd tv styrde de sina plan in i två torn och förändrade världen. I kristendomen hade redan något liknande börjat hända. I det stora landet i väster hade en pånyttfödd kristen blivit president. Under en hård valkampanj hade han lyckats väcka den kristna högern ur dess slumrande dvala. De gick man ur huse för att sätta sin kille i vita huset. När sedan Irak skulle invaderas frågade någon presidenten om han hade rådgjort med sin far innan. Även fadern var nämligen president och även han hade invaderat Irak. ”Nä”, svarade presidenten, ”men jag har rådgjort med min himmelske fader”.
En man vid namn Mel gjorde en film. Det var en film som bröt mot alla Hollywoods regler. Han lät skådespelarna prata arameiska istället för engelska, och han lät visa en korsfästelse med allt det blod och äckel andra tidigare väjt för. Någon kallade Mel anti-semit, eftersom han använde en bibeltext som pekade ut judarna som Kristi mördare. Men påven, han gillade den. ”Den är som det var!” sa den gamle från sin inglasade bil och över hela landet predikade präster och pastorer till sina församlingar att gå och se århundradets film! Den kom med dunder och brak, med medföljande pins, planscher och boken baserad på filmen. Och det där med anti-semitism… ja, det skrattade Mel bort. ”Vi har alla mördat Jesus”, förklarade han. ”Ser du handen i filmen? Den där som slår i spiken? Det är min hand! Kom och se min film!”
Man byggde megakyrkor i shoppingcentran så att de gudfruktiga kunde få sig både märkesjeans och guds ord. Där sörplade de på sina kaffe latte medan de diskuterade om intelligent design helt skulle ersätta evolutionsläran eller bara läras ut som en jämbördig teori.
Religion är big business.
Religion är politik.
Religion är till och med krig.
Kan man handla med gud? Kan man rösta på frälsning? Vad kan man egentligen göra i guds namn?
Vi lever i en tid då gamla modeller överges, då tidigare idéer om vårt samhälle lämnas där hän i hopp om marknadens helande krafter. Saker och tings värde mäts mer och mer enbart i pengar.
Änglahångel är en pjäs om två stora frågor; vad kan man handla med och vad är viktigast, ideal eller resultat? Vi kan handla med våra saker, våra tjänster till och med våra idéer, men kan vi ta ett steg längre och handla med känslor, ideal och tro? Om man vill ställa frågor om människans innersta blir religionen en naturlig metafor att använda.
Sverige är kanske ett av världens mest sekulariserade länder, men kulturen är präglad av tusen år av kristen tradition. Till och med på 2000-talet har de flesta någon relation till kristendomen. I USA är redan den kristna marknaden enorm och den katolska kyrkan har flera gånger i historien blandat det andliga med det världsliga. Det kan verka skrämmande för oss, men om en blandning av religionen och marknaden skulle leda till en mängd fördelar, om det skulle ge hopp till vilsna människor och mer pengar till välgörenhet, borde det då inte vara något vi strävade efter?
Vi lever i en värld där dröm efter dröm visar sig vara osann. Två generationer tillbaka trodde man att Sovjet och Kina var drömstater, men det visade sig inte stämma. Nu har vi plötsligt en finanskris då man istället börjar ifrågasätta kapitalismen. Inget av de stora systemen verkar fungera. För att inte tala om den romantiska drömmen om kärlek, familj och evig lycka. Skilsmässoantalen ökar ständigt och undersökningar visar på att kvinnor är lyckligare som singlar, medan män däremot är lyckligare i äktenskapet. Religion används som ett argument för att spränga folk i luften. De stora idéerna verkar vara förljugna. Hur skall vi våga tro när alla våra drömmar ständigt blir förrådda?